.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och känner att nervositeten kommer krypandes...



Vinkade av mina pojkar innan, de ska få vara hos farmor lite idag, så att lilla mamman kan få ro hem sig ett arbete! Måns var inte så pigg på att jag ska börja jobba och nu när han åkte så blev han lite ledsen och ville att jag skulle följa med honom:( Men de vänjer väl sig också! Får hoppas att jag f
år jobbet bara, sen får vi ta alla bakslag som kommer, ingen idé att vara orolig för det i förväg*tokigt*

Mina buskillar, det känns i hjärtat att behöva lämna er ibland!
Dock kommer det nog vara nyttigt, både för mej och för pojkarna:)



Var o klippte mej igår och vad var det första frisörskan sa? "Har du sommarlov nu då..?" NEEEEEEJ!!! Hur jävla svårt ska de vara att se att jag är hela 25 år och att jag har två pojkar? Ska jag behöva dra upp tröjan och visa alla fina bristningar? Ska jag måla dit rynkor? Klä mig i tankläder?



 Vad vad vad vad vad vad vad vad vad ska jag göra för att inte se ut som en tonåring?




Jag tycker faktiskt att det är jobbigt och jag tänker ofta att folk undrar över om det är mina barn osv när de ser en ute o handlar tex.
SUCK! Vill att folk ska ta förgivet att det är mina barn och att man blir tagen på allvar... Saken är ju den att jag är supernöjd med att vara en ungmamma och skulle aldrig välja att få barn om 10 år, så jag får väl bara gilla läget, finns ju inget att ändra på direkt! Haha


Nu ska jag hoppa i duschen o börja fixa mitt nyfrissade hår, som jag bkev supernöjd med:) Kommer en bild sen!

Puss// Sophie