.

Har funderat mycket över att det finns så sjukt många människor som gråter sig till sömn över saknaden av någon eller att någon nära är sjuk, det finns så mkt sorg... Jag har väl haft turen att inte förlorat så många, förra året omkom dock en god vän i en olycka och honom tänker jag på var och varannan dag. Men tänk hans familj, hans föräldrar har förlorat sin son och hans syskon en bror, deras sorg är så enormt stor att man inte kan föreställa sig. Vill man det ens? Jag är en väldigt känslig person och gråter lätt och igår när jag fick höra om den lilla flickan som gick bort så kom alla mina moderskänslor fram och det brast gång på gång, kanske just för att jag är mamma och har burit barn i min mage och känt sparkarna och längtat i 9 månader och jag vet hur lycklig man är när man får upp sin nyfödda, kletiga bebis på magen... Å sen tanken på att förlora den? USCH, hoppas att föräldrarna kan få lite ro till julen, även om den kommer vara den värsta i deras liv.


Sentimental som jag är, så kommer lite bilder på mina älsklingar, som jag värdesätter SÅ HÖGT!

Melker badar 2010-11



Första dagen på EVA-avd på bb tillsammans med en nykläckt Melker*kärlek*

10-01-10




Måns i somras i Åsens by i Haurida(?)

*Min skatt vad du är fin*



Hoppas att ni alla får en härlig jul och att ni rår om varandra ordentligt!

Kramar/ Sophie